Det ringde en telefonförsäljare igår kväll när jag var på väg in i mysiga vardagsrummet med en kopp te. Hade precis tänt stearinljusen när telefonens signal skar som en skalpell genom mysmolnet framför den öppna spisens flämtande lågor. I andra änden piper en kvinna med falsettröst ungefär följande:
”Sakapapratttata saratakapaplagacard.”
Jag: ”Vad sa du och var ringer du ifrån?”
”Sakapapratttata saratakapaplagacard.”
Jag: ”Ehh… kan du ta det där en gång till, var ringer du ifrån sa du?”
”Sakapapratttata saratakapaplagacard.”
”Ringer du från Eurocard?”
”Ja.”
Okej. Redan här satte vedebörande ribban för hur samtalet skulle förlöpa de kommande minuterna. Behöver jag ens säga att jag redan nu hade bestämt mig för att INTE köpa vad-det-nu-var hon vill kränga på mig. Jag fick veta att det handlade om en tjänst som skulle hjälpa mig om jag skulle tappa bort mitt kreditkort. De skulle stå för spärrning av alla mina och familjens kort och även sköta kontakt med Polis och försäkringsbolag. En tjänst som jag redan trodde ingick i den avgift jag årligen ger bort till företaget.
Efter mycket om och men bestämde jag att inte nappa på erbjudandet, trots att hon efter mitt ganska tydliga NEJ fick ur sig ett VOFFÖ DÅÅÅÅÅ?
Gulligt.
En kollega var med om raka motsatsen när han blev uppringd av en kille som var så ”skön” att han bestämde sig direkt för att köpa det han sålde – en tidningsprenumeration, 99 kronor för fyra nummer. Telefonsäljaren blev duktigt paff men insåg kanske efteråt att det lönar sig att vara trevlig. Och att tala tydligt. Och inte i 120.
Och på svenska.
Ge mig dina bästa och sämsta telefonare.
september 26, 2007 kl 2:48 e m |
Har inte ett enda bra exempel på bra telefonsälj. Men här är ett bra exempel på hur man får lite roligt nästa gång någon struntar i NIX-registret. Ladda ned detta sköna motmanus. http://www.xs4all.nl/~egbg/motmanu.pdf
september 27, 2007 kl 9:11 e m |
Ha…lätt. Jag fick ett samtal från en Marie som skulle kränga på mig kalsonger. Det här var ett par dagar efter att just nämnda kalsongföretag låg under luppen på uppdrag granskning. Företaget ligger i Uppsala. Hon körde hela sin radda med argument och satt och lyssnade. När hon var klar frågade jag vad hon heter och hon sa Marie. ”Hej Marie, du vet väl om att det företag du sitter och representerar ligger i en åtalsprocess för lurendrejeri och ekobrott!” hennes svar blev: ”Näää vadå…är det saaant” Ja sa jag och förklarade att det var på uppdrag granskning osv. ”Oj” sa hon. ”Okeeej, antar att du inte ville ha några kalsonger då?” Nej sa jag. ”Okej, tack ändå” sa hon och la på. Några dagar senare ringde samma tjej från kalsongföretaget, hon hade tydligen sparat mitt nummer, och så sa hon: ”Heej det är jag, Marie från kalsongföretaget, ville bara säga att det är min sista dag idag, jag har sagt upp mig från det här jävla kukjobbet och det är din förtjänst, hej då!!”
Well…det kan vara den bästa gärning jag gjort hittills…haha
december 4, 2007 kl 12:35 e m |
Ingen slår henne: http://bums.nu/20
mars 17, 2008 kl 10:02 f m |
En kvinna från ett telefonbolag ringde upp mig. Det var för några år sedan, jag hade just flyttat in i första egna lägenheten.
”Hej, jag ringer från blablabla. Har du mamma eller pappa hemma?”
”Nej, det är bara jag som bor här.”
”Jaha, jag trodde du var en sexårig pojke”.
Ja, jösses. Där sålde hon in sig helt.