Det är 23 grader i skuggan. Kvällssolen skär som ett samuraisvärd genom atmosfären och landar på virket strax framför mig. Penseln glafsar och smackar. Den mjöliga doften från färgen tar mig tillbaka till somrar som flytt och arbete som varit. Så slungar den mig åter till nuet där jag står på stegen, lätt lutad mot planket, i en position som tillåter mig att vila och arbeta samtidigt. Det är semester.
Falu rödfärg. Äkta Falu rödfärg. Man ska egentligen inte behöva säga ”äkta” men eftersom marknaden består av snarlika kopior, är det lika bra att göra det. För det verkar inte vara alla som vet, eller vill veta skillnaden. Det är väl okej om du eller din granne eller ditt husdjur inte vet skillnaden. Men som återförsäljare ska man ju veta det. Kan man ju tycka.
Jag har till dags dato mer eller mindre höljt vårt residens i Falu rödfärg. Och förutom några vita knutar och fönsterkarmar bjuder totalintrycket in vilken pamplonatjur som helst att rusa arslet av sig. Det är så vackert. Rödtonen skimrar och byter skepnad beroende på ljuset. I direktsol är den gnistrande orange och i skuggan, som blodet på en morakniv i Leksand.
Tillbaka till den där återförsäljaren. Jag har inget emot folk som inte vet eller kan allt. Jag tillhör ju själv den skaran. Men om man inte är säker på sin sak, är det om inte livsfarligt så åtminstone dumdristigt att utsätta sig för risken att käfta emot någon som gör det.
Jag kommer in på byggvaruhuset som har allt från dyckert till tubsockar och frågar om de har Falu rödfärg.
- Ja, det står 10-litershinkar utanför, får jag till svar.
- Ja, men det är inte äkta Falu rödfärg, säger jag och stannar till vid entrén.
- Det ÄR Falu rödfärg, säger bimbon bakom kassan och blänger åt mitt håll som om det vore jag som var korkad.
- Alltså, inleder jag och förbereder mig både på att fäkta och fly. Det där är inte äkta Falu rödfärg. Den heter Traditionell rödfärg och har inte Falu-logon någonstans och är därför inte samma sak som äkta Falu rödfärg, säger jag och känner en sekunds triumf innan jag ser att pannan rynkas och ögonen bli svarta på expediten.
- DET FINNS INGET SOM HETER ÄKTA FALU RÖDFÄRG. FALU RÖDFÄRG ÄR FALU RÖDFÄRG, skriker hon så att det superblekta håret knastrar när det kommer i kontakt med lysrörsarmaturen.
Det är nu jag känner att min triumf håller på att förvandlas till det där svarta som Darth Vader lockade Luke med. Den där mörka geggamojjan som är omöjlig att bli av med när man väl har fastnat i den. Som tjära. I vanliga fall hade jag knutit näven i byxfickan och åkt därifrån men nu kände jag instinktivt att jag hade en chans att vinna den sista ronden.
- Jag VET att det är skillnad på nyans och jag VET att Traditionell rödfärg inte är samma sak som Falu rödfärg, knockar jag fårskallen med och bara väntar på att gong-gongen ska avsluta den pinsamma matchen på byggvaruhuset mellan kund och anställd.
Men inte fan. En välriktad vänster under bältet får mig att gå i golvet som en nackskjuten gris.
- MEN OM DU ÄR SÅ HIMLA SÄKER SÅ ÄR DET VÄL SÅ DÅ, skriker hon vidare och är nu Traditionellt röd i ansiktet.
Jag tänker inte ens försöka ta mig upp. Jag låter henne bara tro att hon har vunnit och ålar ut genom dörren, kastar en föraktfull blick mot pallen med Traditionell rödfärg och tänker på alla dumma människor i världen och vad de ställer till med. Hur kunde det bli så här? Hur kunde jag tro att jag skulle vinna mot någon som för det första inte vet att kunden alltid har rätt och för det andra har lika många aktiva hjärnceller som en burk Cuprinol rötskydd?
Solen och regnet slåss om uppmärksamheten och i Dalsland har över 200 blixtar slagit ner på 10 minuter. Jag spottar utan att veta varför jag egentligen gör det. Jag doppar penseln i Big pack-bunken, som nu får vara färgbunke, och stryker ett nytt lager äkta Falu rödfärg på virket som nästan är självlysande i den nedgående solen. En koltrast sjunger en ny sommarplåga och en pissmyra har klamrat sig fast på mitt smalben. Det här är äkta semester.
